Den där hunden...
Vår hund är inte riktigt som andra hundar. Ibland diskuterar vi här hemma om hon egentligen är en hund eller om hon är något annat. För det mesta kommer vi fram till att hon är en hund, men inte en riktig hund... Men vi tycker om henne precis som hon är!
Påsfilten/krypinnet jag sydde till henne bor för tillfället inunderredet till dotterns vagn. För när det är kallt ich vått på marken är det inte alltid optimalt för voffsan att gå lika långt som jag vill med dottern. Lyckligtvis accepterar voffsan att åka vagn. Inbäddad i påsfilten ser hon tom ut att gilla det.
Hon vet hur man njuter av livet den här hunden!
Krypinnet fungerar :-)
Mitt sydda hundkrypin/myspåse verkar fungera. Hon tar sig bättre in i den än i en filt. En lite besviken blick får jag för att jag lyfter och tittar in till henne...
...för att kort därefter bli ignorerad när nosen göms långt in igen. Jag vet en hund som längtar efter sommaren.
Och efter sina varma, mysiga filtar inne när vi är ute på promenad såhär års...
Ny hösttröja till hunden
Nu är årets hösttröja till hunden klar. Denna gången har jag testat att göra en dubbelstickad tröja, så att den blir tjockare och varmare. Ribbstickningen, alltså polokrage, benmuddar och avslut bak är enkelt garn och vanlig ribbstickning.
Det här med dubbelstickning i tröjan har fungerat över förväntning. Nu återstår det bara att se hur tröjan fungerar praktiskt. Men det får nog bli lite kallare ute innan vi börjar dra på hunden extra kläder. Om den fungerar så bra som jag hoppas, tror jag att framtida stickade hundplagg kommer att bli dubbelstickade (nej jag gör inte nya plagg för att det är ny säsong eller år, det tillverkas nytt när det gamla är utslitet).
Dubbelstickningen gör att tröjan är vändbar och utan insida och utsida. Den är fin på båda sidor.
Bästa hundkopplet
En helt vanlig kväll när jag och maken skall ut på kvällsrunda med voffsan utspelar sig följande diskussion:
Maken öppnar garderoben för att ta fram hundkoppel och -halsband.
Maken: Det finns inget koppel här!
Jag: Jo, men det måste finnas massor med koppel.
Maken: Nej, det finns iget!
Jag: Men leta där istället.
Maken: Nej. Det finns inget koppel som din mamma har gjort!
Det är alltså inte bara jag som uppskattar och älskar det hemmagjorda. Maken tycker att köpekoppel har inte rätt att kalla sig koppel i samma mening som mammas brickbandsvävda. Och jag kan bara hålla med! Mammas är oslagbart de bästa. Och så är de slitstarka och snygga med!
Våren är här
Nu är det härligt vårväder i Malmö.
Det är så fint väder att jag har kommit igång med att jogga igen.
När jag väl har kommit igång att träna, blir jag en riktig endorfin-jagare. Och när det är fint väder, har jag lite svårt gör att lämna hunden hemma och gå in i ett gym. Nä, då är det bättre att ta med hunden ut på en liten joggingrunda. Och vi njuter, hon och jag.
I helgen var jag i Jönköping. Även där var det finfint vårväder och jag njöt av att jogga i solnedgången vid vattnet.
Jag hade med mig ett sött tuggben till Leia. Kombinationen av att matte kom hem efter att ha varit bort tre dagar och att hon fick något helt nytt var nästan för mycket. Hon väntade fint på att få ta tuggisen, men hela hunden var mer eller mindre i svängning i takt med svansen :-)
Jepp. Krokodilen är ett tuggben...
Invasion + 1 vecka
Nu har vi haft kattbesök 1 vecka, vilket innebär att kisarna börjar känna sig hemma. På gott och ont.
Det fungerar fortfarande förvånansvärt bra med alla djuren ihop (peppar, peppar, så har jag inte behövt ta till mina veterinärkunskaper här hemma ännu).
De äter alla i samma rum, men självklart är allas matskålar väldigt strategiskt utplacerade.
Men de hittar ju på med...
I natt tyckte någon att kökslampan var fin och spännande.
Bitar av den skulle närstudernas, så de plockades fint ner...
Lampan är lite kalare underst numera. Där det tidigare fanns blommor, finns nu bara fisketetråd :-(
Utforskaren lämnade vänligt nog ett litet visitkort i form av sitt morrhår kvar på brottsplatsen. Så kanske får vi fatt den skyldiga.
Men visst ser kisarna söta ut när de är stilla?
Jag och Leia gömmer oss stundom under en filt i soffan och stickar eller leker med fotoappar.
För ett par veckor sedan tyckte jag att jag behövde lite mer färg i tillvaron. Det blev lila i håret...
Mån tro om det inte är stickdags nu?
Leias nya vrålåk
Nu har Leia och jag börjat cykla till jobb igen. I somras var det inga problem - sommar, sol, värme - Leia sprang bredvid cykeln när det inte var för kallt.
Nu är det annat väder. Kyla och fukt är hårt och inte så kul för nakna tassar, så nu får hon åka i cykelkorgen istället.
För att skydda henne lite från kyla, isregn och annat trevligt vi handskas med innan vi kommit fram, har jag sytt en liten "åkpåse" till henne i cykelkorgen.
Utsidan är tjock bomull, insidan fleece för att det är både mjukt och varmt. Bottnen är vadderad och mjuk.
Och visst verkar hon gilla det!
Den fleeceklädda insidanSåhär är det att åka cykelkorg, hälsar Leia
Påsken 2013
Då har sista dagen på årets påskledighet kommit. Och jag som tycker sen precis har börjat... Hade gärna haft lite fler lugna, pyssliga dagar.
Påsken började för vår del med påskmiddag med äggjakt hos syrran. Äggjakten var i snöväder och det var så kallt att Leia fick krypa innanför mattes jacka och värma sig.
Två dagar på landet följde, med massor med snö. Natten till påskafton föll det en decimeter! Väl påpälsade blev det långpromenad med hunden och visst hade Leia kul ute, när hon hade på sig skor och MASSOR med kläder. Hon rejsade runt och kämpade på i bitvis dryga decimetern höga snön (gick henne till bröstet).
Mormorsrutefilten har växt lite. Det är nog dags med en bild på denna snart, för att peppa mig själv :-)
Myshund i mysfilt
I Varberg är det kyla, snö och is ute. Jag halkar runt på isgata så snart jag går utanför dörren - inte kul!
Igårkväll kom det en man och knackade på min dörr och undrade om jag hade känt på mina element. Nä, jag hade precis kommit hem och det var ju varmt i stugan...
Elementen var iskalla!
Pannan som förser även mig med värme har lagt av. Så länge har jag fått låna en kupévärmare och det är ju snällt. Tyvärr väsnas den så mycket att jag har på den så lite som möjligt.
Leia har gjort det enda rätta: hon har krupit ner i värmen under en varm och mysig filt.
Själv stickar jag vantar ;-)
Vårkänslor
Idag har det varit värsta härliga vädret ute!
Plusgrader, sol, jättehärligt!
Både jag och Leia fick vårkänslor på lunchprommenaden. Leia ogillar verkligen den kalla vintern och idag studsade hon hela promenaden fram. Så härligt!
Kalla dagar kräver uppoffringar
När det är kallt och trist ute, kan det vara jättemysigt att kura ihop sig i en filt i soffan med en stor kopp te och ett handarbete eller en bra bok.
Som hundägare måste man ta sig ut ett antal gånger varje dag oberoende av väderlek.
På gott och ont ogillar vår hund (också) kyla och regn. Visst är det skönt att vi inte måste trava på flera timmar i ösregn för att tillgodose hennes behov, men när vi vill ut i sådant väder kan hon ibland nästan tycka att det är ett straff.
Idag har vi haft en lat dag hemma med bara korta promenader, så då var det kycklingen som fick stå för uppoffringen. Kycklingen är inte så mycket längre....
