Mitt pyssel och inspiration

Och så har jag gjort ytterligare två varv med uttagningar till ärmarna innan jag stickade det slätstickade ärmslutet och maskade av de korta ärmarna.

Här kommer bilder på de två västar och koftan jag stickat som hon passar nu.

Det blir lite spännande att se hur lugnt gång att reko, alltså hur lång den nya klänningen kan bli. Modellen är i stort sett samma som den senaste stickade babyklänningen, men denna gången är det ett annat mönster fram till.

Mönstret heter Wee Kizzy och finns på Ravelry. Jag har gjort några små ändringar för att få klänningen lite större än i mönstret.

Garnet är Järbos Big Verona (sådär tvättmaskinsvänligt akrylgarn) och klänningen är stickad på stickor 4mm.

Knapparna är också sådana där som fanns i gömmorna...Klänningen gjorde sig verkligen bra på en söt bebis :-)

Såhär ser den misslyckade klänningen ut. Ja, utan knappar då. Inte lönt att leta knappar till klänningen eftersom jag har bestämt mig för att repa upp den.

Framsidan...

I färdigstickat format är den en aning stor ännu, så det får nog bli en väst till i en storlek mindre än denna.

Jag gillar flätor och det är det gott om på denna västen.

Jag tog det garnet jag hade hemma (mina bomullsgarnsrester) och passande virknål och försökte anpassa beskrivningen efter mina material. Jag fick ihop ett fungerande resultat, men kanske inte med det snyggaste av alla utseenden...

Denna kom till för att jag behövde testa färgkombinationer till en uggla jag skall ge bort. Detta var det sämre av två alternativ, så den behåller jag själv :-)

Den kommer sannolika att ingå i ett lite större projekt så småningom. Ännu är den bara en uggla med en liten klocka i... 

Senast ut är en skallra med kaninhuvud och randig "kropp".

Huvudet och armarna är efter mönstret på snuttefiltar hos Brittas ami. Handtaget är virkat runt med spiralränder.

Det senaste som pysslats är en tygbok till dottern.

Lite grävande bland tygtesterna gav en del färgglada och mönstrade tyger och några tyger med djur på. En del klippande, målande och sömnad senare har jag skapat något som påminner om en bok.

 

Många av tygerna är tjock bomullsväv, men en del är tunnare. Så länge ett av tygerna i varje "blad" är grövre, så håller sidorna en rimlig styvhet.

 

Uppdatering januari -16: Tea började uppskatta att titta i boken vid ca 1 månads ålder. Vid 4 månader uppskattade hon att vi "läste" boken ihop och tyckte det var kul att sitta och hålla den själv och vifta med den och stoppa den i munnen.

Jag är irriterad på hur vårt samhälle ser ut och jag är frustrerad över att vi inte kommer längre än vad vi gör!

 

Igår kunde man höra på nyheterna om att norska barnmorskor varnar mammor för att använda sina mobiltelefoner när de ammar. Svenska barnmorskor håller genast med och varnar de med.

Orsaken? Amningen/flaskmatningen är inte enbart till för att ge mat, man skall också knyta an till sitt barn vid dessa tillfällen. Då och då söker barnet ögonkontakt. Om mamman vid dessa tillfällen tittar på sin mobiltelefon, känner barnet sig inte sett och tydligen kan man inte knyta bra band mor-till-dotter/son då.

 

Jag har inget problem med att en yrkesgrupp tycker att vi skall lägga mer tid och fokus på våra barn. Tvärt emot. Jag tycker att vårt samhälle har blivit alldeles för mediafixerat! Vi ser varandra på tok för lite öga till öga och alldeles för mycket genom olika skärmar över nätet. 

Jag har ett problem med att man skuldebelägger endast en del av befolkningen. Att man mer eller mindre sparkar på de som redan ligger ner.

Är det inte viktigt att alla pappor knyter an till sina barn? Är det inte viktigt att papporna skapar ögonkontakt med barnen? Eller är det endast under den magiska amningen detta kan ske?

Varför går barnmorskorna inte ut och säger att fädrar till barn måste lägga ifrån sig alla mediaenheter och umgås med sina barn (i de flesta fallen är det dessutom fortfarande mammorna som tar största delen av föräldraledigheten, speciellt i början när det är så viktigt att knyta an. Papporna jobbar i större utsträckning och har således mycket kortare tid varje dag till att skapa band till barnen, speciellt i början).

Detta stör mig!

Det stör mig att det bara verkar vara mammor som gör fel! Att papporna inte är närvarande så många timmar om dagen och kanske dolda bakom en skärm när de är i närheten, verkar inte vara ett problem enligt barnmorskornas larm.

Varför kan vi fortfarande inte se helheten i familjen?

 

På precis samma sätt får man som nybliven mamma titt som tätt höra att man måste ta vara på småbarnsåren, inte ha för bråttom med att börja jobba igen. Man skall se till att stanna hemma länge och ge barnet sitt allt.

Självklart skall jag ge mitt barn mitt allt! Men det är väll inte bara småbarnsåren som inte kommer tillbaka? Ingen tid i barnets liv kommer tillbaka! Det gäller väll att vara närvarande hela tiden, inte bara de första åren? Och varför är det viktigare att mamman är närvarande (och hemmagående/föräldraledig) under småbarnsåren än att pappan är det? Småbarnsåren kommer väll knappast tillbaka för papporna heller? Varför kommer ingen och säger till alla nyblivna mammor att de skall dela föräldraledigheten lika med pappan så snart de bara kan? Tänk om vi skulle få börja höra "Se till att börja jobba halvtid så snart du bara kan, så att barnets pappa kan få vara föräldraledig på halvtid så mycket som möjligt av småbarnsåren!". Det hade varit jämställdhet!

 

Men nej, så gör vi inte i PK-Sverige! Här kallar vi oss jämnställda och moderna, men fortfarnde skuldbelägger vi bara hälften av föräldrarna. Fortfarande sparkar vi bara på de stackars mammorna som redan ligger ner på grund av alla andra krav och pekfingrar samhället genom lång tid satt upp för dem. För skam den mamman som säger högt att hon tycker det är skönt när barnet sovit flera timmar på dagen. För älskar hon inte sitt barn och vill umgås med det precis hela tiden?

 

Det är dags för Sverige att ta steget in i ett modernare tänk!

 

 

Mitt nappsnöre har jag gjort enligt följande:

 

Material: napp, klipps till napphållare, garn (jag har använt bomullsgarn 4/8) och virknål (3mm passade mitt garn).
Virka en luftmaskkedja som är dubbelt så lång som du vill ha det färdiga snöret.

Senaste pysslet är ett virkat nappsnöre.

Så blev jag färdig med alla små projekt till bebisarna i umgänget. I alla fall i denna omgången. Det är en del barn som kommit de senaste månaderna och väntas de närmaste månaderna, så nu sitter jag och funderar på om någon glömts..?

Detta är i alla fall resultatet just nu:

Två snuttekatter:

Och fyra ugglehängen:

 

Det kommer behövas en babypryl till, men då barnet först väntas till årsskiftet, unnar jag mig en kort paus.

 

Som jag skrivit om tidigare, virkar jag just nu på gosesnuttisar/snuttefiltar och barnvagnshängen. Projektet går långsamt framåt, men trots allt stadigt framåt. Det gäller att passa på med virknålen alla små korta stunder som ges, mellan att dottern kräver uppmärksamhet ;-)

Simultant håller jag på med två kattsnuttisar och fyra ugglehängen. 

 

 

Snuttefiltarna skall jag brodera ansikten på och till vardera uggla skall jag virka fyra kulor och snöre att hänga i. Sen är det färdigt för leverans!

 

Det finns många situationer då man som mamma kan bli alldeles varm i hjärtat. Det kan vara ett leende från dottern, en välriktad kommentar eller en oväntad lyckönskning eller så mycket annat.

Idag blev jag lite extra varm i hjärtat. Tea hade fått ett paket (vi har fått så mycket fina paket till henne och är såklart jätteglada för precis alla!). Det speciella med detta var att det var adresserat till min lilla prinsessa!

 

I paketet låg så fina tärningar som jag vet att väninnan i Stockholm har gjort själv. Helt fantastiskt! Tack finaste!

Vi är ganska många på mitt jobb som fått barn under sommaren och fler barn är på väg under hösten och vintern. Min plan är att virka en snutte eller ett hänge till var. 

Nu är hon här!

Och lyckan är total!

Den 3e september föddes vår dotter. Mitt i natten tyckte hon var den perfekta tiden att komma till världen på. Och hon hade så rätt, så rätt.

Om det blir lite glest mellan inläggen här på bloggen, så är det för att vår flicka, Tea kräver min uppmärksamhet.