Ve och fasa
Vad händer när jag sitter och stickar höstens första strumpor?
Jo, jag råkar knäcka min ena stickepinne. Och knit-pro stickorna som var så sköna att sticka med (ja, billiga var de inte direkt heller...).
Nej, från och med nu blir det stickor i metall för mig. Pinnarna i trä är förvisso skönare att sticka med, men metallpinnarna går inte lika lätt isönder. Frustrationen över att plötsligt ha en pinne för lite mitt i stickningen slipper jag gärna igen.
Denna pinnen fick jag laga ytterst provisoriskt med vad som fanns i min lilla stuga. En remsa av en klisteretikett höll ihop pinnen, men inte var den vidare bra att sticka med...
Kommentarer
Trackback
