Vad hände med mitt te?
Te är mitt livselixir och följaktligen inte något att skoja om. Ja, skämt å sido, men jag älskar verkligen mitt te och dricker det helst i stora mängder. Så när jag första dagen i den staden vi nu är i på Azorerna, fick i en hel kanna te blev jag nästan lyrisk. Hit måste vi gå igen!!!! Nästa gång vi var där fick jag inte en kanna, men en stor tekopp (den med citronskal, men jag fick iaf te med när jag bad om det). Igår var vi tillbaka, mest för att de är typ enda stället i stan man kan få en sallad till huvudrätt hos - otroligt, eller hur? Efter maten beställde jag en kanna te ("A lagre pot of the please." Tänkte att de skulle förstå vad jag menade då, men inte...). Jag fick in den minsta koppen te på mycket länge! Nu har de fått sina chanser. Jag går inte tillbaka mer, haha.
