Den där hunden...

Vår hund är inte riktigt som andra hundar. Ibland diskuterar vi här hemma om hon egentligen är en hund eller om hon är något annat. För det mesta kommer vi fram till att hon är en hund, men inte en riktig hund... Men vi tycker om henne precis som hon är!

Påsfilten/krypinnet jag sydde till henne bor för tillfället inunderredet till dotterns vagn. För när det är kallt ich vått på marken är det inte alltid optimalt för voffsan att gå lika långt som jag vill med dottern. Lyckligtvis accepterar voffsan att åka vagn. Inbäddad i påsfilten ser hon tom ut att gilla det.

Hon vet hur man njuter av livet den här hunden!

Vila i frid Myra

Igår blev vårt hem en själ och en personlighet fattigare.
Vår katt Myra fick somna in.
Tunga beslut som detta blir tyvärr inte lättare att ta för att man själv besitter en massa kunskap om kisens tillstånd och sjukdomsförlopp. Kanske blir det lite tydligare att beslut måste tas om att låta henne få komma till en bättre plats...
Myra kommer helt klart att lämna ett tomrum och en tystnad efter sig. Vi kommer att sakna henne och alla hennes påhitt enormt mycket!
Vem skall nu berätta för oss att det är 5 minuter till att klockan är 9 och hon skall ha mat (varje kväll kom hon och hämtade oss och kallade oss ut i köket kl 5 i 9, kl 9 var matdags och det hade hon stenkoll på!)?
Vem skall få oss att skratta kl halv 10 (nästan varje kväll kl halv 10 satte hon igång sitt "halv-10-ryck". Hon sprang några vändor genom hela lägenheten, hoppade på och mot väggarna och jamade ett speciellt bus-mjau)?
Vem skall komma och tokgosa med oss och vem skall plocka vindruvskvistar (utan vindruvor såklart) och potatisskal ur diskhon, för att det är de i särklass bästa leksakerna?
Åh vad jag kommer att sakna dig mitt lilla busfrö!






Mys i krypin

Det finns fler än bara hunden som uppskattar krypinnet jag sydde för ett tag sedan. Ena katten har upptäckt det och myser gärna till det där inne.
Jag älskar när det jag pysslat till uppskattas, ännu bättre om flera uppskattar och använder samma sak!



Uppmärksamhet, tack

Med jämna mellanrum pockar djuren på uppmärksamhet. Om de inte får önskad mängd uppmärksamhet vid de tillfällen de önskar har de lite olika strategier för att påkalla uppmärksamheten.

Dels kan man placera sig mitt i mattes pågående projekt...

Eller mitt i projektet mitt i knäet...

Eller så kan man kasta sig raklång och helt hämningslöst i mattes knä när hon vilar en stund...

Och så kan man också stå och be att få lite tid hos matte och vara nöjd med att ligga under det matte pysslar med, i hennes knä...



Det där med djur

Djur är härliga på många sätt.
Hunden älskar att vara till lags och älskar uppmärksamhet.
Katten är sin egen och är ofta den dominanta av djuren. Hemma hos oss är detta tydligt.
Äldsta kisen Isa tycker att hon äger stället och bestämmer över alla (jag och maken har en lite avvikande åsikt - det accepterar hon ;-) ).
Näst i rang kommer andra kisen Myra. Myra är i grunden en ganska nervös katt, men det tar sig för henne år för år. Hon är trygg och slappnar av med folk hon känner i känd miljö. 4 år gammal har hon slutat jagas av hunden. Nu vänder hon sig om och blänger så hunden klokt nog stannar. Hon är inte riktigt som andra katter. Såhär tycker hon man bör sova...

Längst o rang är hunden. Hon är inte heller riktigt som andra hundar. Hon har präglats en hel del av katterna här hemma. Älskar som sagt uppmärksamhet (som alla hundar) och tycker bäst om att få ligga i ett knä under en filt. 

För tiden läser jag ganska mycket. Det uppskattar djuren eftersom det finns tid att mysa med matte på då. Isa gör det på sitt egna, inte så diskreta sätt. Hon tycker nämligen att uppmärksamheten hon får är väl sparsam ibland. Då visar hon vart hon tycker fokus skall vara. Och det blir ju lovligt svårt att läsa iaf...

Bästa hundkopplet

En helt vanlig kväll när jag och maken skall ut på kvällsrunda med voffsan utspelar sig följande diskussion:
Maken öppnar garderoben för att ta fram hundkoppel och -halsband.
Maken: Det finns inget koppel här!
Jag: Jo, men det måste finnas massor med koppel.
Maken: Nej, det finns iget!
Jag: Men leta där istället.
Maken: Nej. Det finns inget koppel som din mamma har gjort!

Det är alltså inte bara jag som uppskattar och älskar det hemmagjorda. Maken tycker att köpekoppel har inte rätt att kalla sig koppel i samma mening som mammas brickbandsvävda. Och jag kan bara hålla med! Mammas är oslagbart de bästa. Och så är de slitstarka och snygga med!
Två favvokoppel


Skrytsnygga är vad de är! :-)


Njutningsbart

Sommaren är här och jag älskar det!
Jag tycker varje minut inne är tråkig när det är sol ute. I Malmö tar jag med mig hund, filt och det jag behöver eller vill syssla med ut så snart jag kan.
Extra mycket njuter jag av heldagar ute i fint väder.
Förra helgen var familjen i Danmark på Sagnlandet Lejre - ett stort om råde med stenålders-, järnålders-, istids- och vikingaby (kanske någon tidsålder till) samt diverse hantverk så som man gjorde förr.
Vi fick se växtfärgning av garn och kom precis lagom för att se indigofärgat garn tas ur grytan och se den blå färgen utvecklas i rekation med syre. Coolt!




Förra helgen hade de också pilefestival, så det passade vi på att kika på.
Det fanns några spännande inslag som kanske får tjäna som inspiration.



Korg flätad runt kotte :-)
Och såklart hittade jag ett spännande te. Gott och över förväntan!

Igår åkte jag och djuren ut på Österlen för att njuta, helt enkelt!
Och det har vi gjort. Strålande sol att sitta ute i, mogna jordgubbar och en trädgård för djuren att springa runt i (och springa utanför...).


Det krävs helt klart jordgubbar och te när man måste plugga/skriva på lediga dagar.
Det skall inte mycket mer till än att Leia får böra bilnycklarna för att hon skall vara sååå stolt, haha.

Lördagsmys

Att väckas en lördagsförmiddag efter en nattjour, av kisarna, är helt ok när det visar sig att de rusar in i sovrummet till mig, för att kasta sig på sängen och landa i gosposition. Livet är inte så hårt i dessa stunder :-)






Invasion + 1 vecka

Nu har vi haft kattbesök 1 vecka, vilket innebär att kisarna börjar känna sig hemma. På gott och ont.
Det fungerar fortfarande förvånansvärt bra med alla djuren ihop (peppar, peppar, så har jag inte behövt ta till mina veterinärkunskaper här hemma ännu).
De äter alla i samma rum, men självklart är allas matskålar väldigt strategiskt utplacerade.

Men de hittar ju på med...
I natt tyckte någon att kökslampan var fin och spännande.
Bitar av den skulle närstudernas, så de plockades fint ner...


Lampan är lite kalare underst numera. Där det tidigare fanns blommor, finns nu bara fisketetråd :-(

Utforskaren lämnade vänligt nog ett litet visitkort i form av sitt morrhår kvar på brottsplatsen. Så kanske får vi fatt den skyldiga.

Men visst ser kisarna söta ut när de är stilla?


Jag och Leia gömmer oss stundom under en filt i soffan och stickar eller leker med fotoappar.


För ett par veckor sedan tyckte jag att jag behövde lite mer färg i tillvaron. Det blev lila i håret... 


Mån tro om det inte är stickdags nu?

Vår ute, djur inne

Nu börjar våren komma på riktigt. Igår tog jag med mig Leia på en kort joggingrunda och det gillade hon.
Maken brukar säga att hon drivs av solenergi (vem gör inte det) för hennes energinivå är exponentiellt proportionerlig med solen ute. Våren och sommaren är hennes och min bästa tid.
Hon skuttade fram med mig igår :-)

Och lagom till detta underbara väder har mor och far bestämt sig för att låta oss passa deras katter. I en lägenhet alltså en hund och fyra katter. 
Katterna hittar vi precis över allt. Öppnar man en dörr, så hittar man sannolikt en katt. Tänker man sätta sig ner, kan det mycket möjligt finnas en katt där med.


Och hunden - ja hon får vara där det finns plats. Tills det kommer en katt och vill vara där, typ...

Skämt å sido. Hitintills har det gått förvånansvärt bra. Alla monsterna uppför sig bra.
Och jag njuter av att sticka lite ibland :-)

Detta är ett projekt och ett garn som jag känner att jag måste se helt färdigt innan jag helt vet vad jag tycker om det. Än så länge är jag en smula kluven...

Kattplats på balkongen

Katten Myra har länge hävdat att den ena blomsterlådan på balkongen är hennes. Allt jag har planterat där har snabbt blivit tillplattat av henne för att hon envisas med att ligga där.
När jag skulle plantera lavendels igår, hade jag inte så mycket jord kvar, men när jag tömt "Myras låda" blev det perfekt.
Myra fick en fleecefilt istället och verkar mycket nöjd.

Underbara djur

Det finns verkligen mycket glädje med djur. Det är så mysigt att komma hem till katterna som möter en i dörren och som kommer och myser i soffan. Och med hunden som är så lycklig för det lilla. 
Inhelgen passade vi föräldrarnas två katter med. Den ena är ca 5veckor gammal och ursöt, men ganska ansträngande att hålla koll på honom OCH fyra andra, vad de alla gör, vem som äter lillans mat eftersom ätna behöver äta jämnt mm, mm. 
Vår Myra älskar sin plats (jepp, hon har utsett ena blomsterlådan till hennes plats, inte lönt att odla något där...) På balkongen.
Soljagande Myra
Utmattad av all avkoppling :-)

Minisötisen
 

RSS 2.0